idag, när jag väl anlänt till trollhättan
kändes det som att komma hem
men nu framåt aftonen
ensam ensam ensam
känner mig inteinte hemma längre
erfor endast hemmabokänsla under ett kort lyckligt ögonblick
nu
skrik
jagmåstebliklar
med packandet imorn'
fast behöver fler banankartongar
det är någonting med det här området
det sitter ångest i väggarna
och jag glömde att stampa den under mina fötter
krigarinna är jag
minsann
nu skall jag gå och strida mot ångest
och annat svart klet som försöker smeta sig fast
jag skall döda varenda glädjevampyr i min lägenhet
höja upp stridsrop i tomheten
♥
tantplommonpaj
tisdag 19 augusti 2008
rescue me
Upplagd av
catch me (if you can)
kl.
20:39
Etiketter: en brokig flickas grå vardag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar