vemod och solstråla

    jag uppfylls av dendärna längesedan bortglömda vemodligheten
    iafton flyttar jag ut helt och fullt
    från olofstorpet
    gråt


    som om
    jag aldrig åter
    kom tillbaka?


    förresten
    kom jag på en liten idé
    om en uppdiktad självbiograf
    typ, sagolik fantasy, fast ändock mer saga
    blev så hemskans inspirerad när jag skådade mig i spegelen
    denna dag, jag ser ut som ett trollbarn,
    fast som en skogsälva samtidigt


    kanske att jag skriver en bit på den i höst
    fast så många andra, så mycket klokare ting
    är jag också nödgad att författa
    samtidigt som jobbletande, sökande efter ett bo,
    kodande, stickaleka, målamåla, prinsesskronor och annat sådant.
    helt enkelt


    må du ändock ha det sånt därnt ruskigt förtjusligt!
    och ja, se till att du får rymma iväg, utåt, och andas
    lit såndärn härlig höstluft
    kramkotte
    ♥
    tantplommonpaj