
eh ja
idag inträffade det igen
jag tror
att det inte alls måste vara såhär
fast jag är född skorpion
eller så är det så enkelt
som att jag ser ut som en offentlig kvinna?
oh nej.
för ett par hundra år sedan, kanske
ej denna dagens, så mycket vet jag, ännu
han lovprisade ting och saker som
att håret på mina underarmar såg så vackert gyllne ut
jag minns ej antal gånger jag nödgades besämt fösa undan
hans nyfikna händer från min flickkropp
,24 år gammal, vart tog sans och vett vägen?
in i lustan tyckte han, och kunde ej
bortslita sin blick från mina läppar
under tiden talade de mest ljuva ord till mitt sinne,
ord utan liv
jag sa, mitt hjärta tillhör en annan
han sa, kan jag låna litet grand bara?
jag sa, nej
han sa, snälla
jag sa, jesus
sedan talade vi om viktigheter på liv och död
ÅTERSTODEN
jag sa inte, lycka till nästa gång
jag sa, jesus, kärlek, han förstod,
och var arg på alla muslimer,
eller regeringen som släppte in dylika flyktingar
hans iranskkristna kamrat hade blivit antastad av en sådan,
kränkt,
jag förstod
nu packa, förtära födonäring, tvätta fönster,
tvätta tvättmaskinssmutsifrånsaker
hej hu, hej hå
frid kära du!
kramkotte
♥
tantplommonpaj
fredag 22 augusti 2008
ehm
Upplagd av
catch me (if you can)
kl.
14:34
Etiketter: en brokig flickas grå vardag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar