du kan vad du vill

    poesi är mina ord
    och jag skriker
    gärna högt och
    länge
    om du lämnar mig ensam
    därbakom
    nattsvarta är
    dina leende fräknar
    snuset rinner
    döljer
    gula tänder
    och jag trampar på
    myrorna
    när ingen ser
    bygger jag
    deras sjukhus
    för skammen
    över
    klumpigheten. min.
    blir ibland
    stor
    och måsarna skiter
    på cykelsadeln
    på min
    och jag kan minsann också
    skriva prosa
    om skitigheten och den döda
    asfalten
    för det har min mamma sagt