lök

    en dag som denna.
    när man inte mår så bra. och är fast hemma.
    då är man inte lika glad. som man kunde ha varit.
    dagen efter att man hade lök i pajen,
    fast man inte tål lök riktigt bra.
    när kroppen skriker och är svag. en dag som denna,
    när man borde och önskar att man befunnit sig i skolan.
    nu är jag helt isolerad.
    en dag som denna önskar man att inte alla vännerna
    bodde så långt bort.
    då hade man ju åtminstone kunnat få besök.
    för nu är jag helt isolerad i en stad full av okända.
    nåväl, må vara så att jag känner deras namn,
    men människan bakom namnet känner jag ej.
    vem gör en flicka som jag glad denna dag?
    en dag som denna hade det varit trevligt om det oväntat
    ringde på dörren, och därbakom stod en Någon.
    och denna Någon hade kunnat få kaffi eller thé i köket,
    med tillhörande godsaker.
    det värsta är att jag förmodligen är helt bra och
    sprudlande om någon eller några timmar,
    när skoldagen är över. hm.
    jag ropar och skriker. nejmen . oj.
    då dök min underbare älskade mister jazz upp.
    vet ni vad.
    jag tror jag gråter en skvätt i hans trygga famn.
    där jag blir glad igen.
    måste ju vara social nu när jag fått sådant finbesök!
    så ett litet "på återseende" tills vidare ;)