det är gryning
och det är något som slår mig
där jag står
och väntar
på bussen
en tanke slår mig
jag ser barnet
i mina drömmar
jag håller det i min famn
så står jag där
det är en pojke
han ligger ned på bänken
hör mitt hjärtas slag
jag ser barnet
i mina drömmar
jag torkar dess tårar
kysser dess ögonlock
så står jag där
pojken är lagom varmt klädd
för att möta morgonfrosten
men han ligger ju ned
ingen sparkar på honom
blidkar upp med sorgsna ögon
vackra barn!
sorgsna barn!
ja, jag ser
älskar älskar älskar dig
viskar jag
i mina drömmar
ser barnet
viskar jag
så står där jag
ur pojkens mobil
det strömmar sorg
den där låten
nirvana eller metallica
vadspelardetförroll
nirvana eller metallica och det skär i hjärtat
så står jag där
stilla
på dina axlar axlar du sotsvärtan
far slår mor
blåmärken
tysta skrik i kuddar om natten
ångest
tidningarna ropar ut över staden om alla våldtäkter
jorden går under
människor ljuger bedrar sviker
du är sviken
besviken på livet
ingen går säker
allt detta bär du på
elva år
så står jag där
varför vill ingen annan se viskar jag
tårar i ögona
så står jag där
bussen kommer
söndag 5 april 2009
förlåt mig
Upplagd av
catch me (if you can)
kl.
08:53
Etiketter: en brokig flickas grå vardag, In Love With Poetry, STORA och små (tankar)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar