den är så hemskans bra
särskilt minns jag när anne och murilla sråkas när hon kommer hem till murilla och matthew första gången. (hur murilla nu stavas). och det är inteinte återgett ordagrannt, men typ såhär.
murilla: what is it now child?
anne: oh murilla! i feel like i'm in the dephts of despair!
murilla (ironic): the depths of despair?
anne: yes, have you never been in the depths of dispair murilla?
murilla: no, i have not! to be in the dephts of dispair is to leave your back unguarded!
anne: oh murilla!
lördag 14 februari 2009
anne of greengables
Upplagd av
catch me (if you can)
kl.
13:50
Etiketter: en brokig flickas grå vardag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar