
behöver man lyfta blicken
upp mot himelen
bortglömma sig själver
alla omständigheter
alla krångligheter
behöver man lyfta armarna mot himelen
och ge upp segerskri
jubelrop i hjärtat
(i am not going down!)
behöver man komma ihåg att andas,
skåda allt vackert, och bara uppfyllas
av storslagenheten
låta sig hänföras av skönheten
behöver man se ting och saker med nya ögon
ofta släppa taget om det som vägrar kontrolleras
bestämt ändock,
älska, förlåta
torsdag 1 januari 2009
det handlar om perspektiv
Upplagd av
catch me (if you can)
kl.
21:42
Etiketter: en brokig flickas grå vardag, photography, selfportrait, STORA och små (tankar)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar