de var en gång för alltid

om natten i mörkret, dagen i skuggan
gömmer vi oss undan?

ljusevekens låga,
klar, brinnandes
du fattar tag

jag, en dansande eldslåga
skapad av dig
vågar knappt tro det underbara
sker i kaotiskt virvlande stillhet

min förväntan
du ler sådär vackert just som du kysser mina ögonlock
ljuvt
drömmer jag?
skälver

så är det
atmosfären mättad av kärlek, din
uppfyller min önskan

så stark
jag faller mjukt mot golvet
som en fjäder

skälver ljuvt just som du fyller min mun
med honungslen sötma
din sötma

konungabarn krönta med ärekransar,
fastnar för

inte kan jag resa upp mig
kärlek din,
övermäktig mig är

så jag låter det ske
framviskar du framtidsord till mitt öra
som änglamusik
du är mig skön
(du är!)

jag skälver
skälver, jag

min själ, inom
ryser, välbehag

placerar varsamma kyssar av liv, du
mot mina läppar
jag andas in rusigheten
gör mig yr, du

frigör mig ur all självbehärskning, jag
en enda längtan
fyller mig
vara nära

närmre, närmre, närmre
du är så skön
älskade

förlorar mig själv i innerligheten
bortglömmer vardagen där min passion för dig tar vid
ger mig hän,
åt dig

mitt hjärta skall i all evighet tillhöra
dig
det står skrivet i mitt sinne
och du läser orden

du fri har mig köpt
med sanning
och övertygat det sista motståndet
med din ömsinta omfamning
ja, jag är bräcklig

viskar hemligheter

färgerna ler mot oss
liksom virvlar omkring
sjunger sånger
till din ära

jag skälver, skakar
du omskakar mig med all din skönhet
färilar i magen och hjärtat,
tusen, allraminst

du är för skön
jag svimmar
(så det kan gå)
vaknar av ömsinta händer som smeker min kind
honungslena läppar som kysser liv


och jag undrar nog
kan jag någonsin vänja mig
vid dig?









(ps.
and NO this is indeed not about me and my sweet prince
so please stop bothering yourself darling :)
kramfrid!)