leka!

kom och låt oss
leka
ej längre rädd
för vad
livet sakta berättar
att skogsflickan älskar
denna leken
är ju ändå
inte så farligt
endast sanning
tänker för mycket
din varsamhet
ger en rodnad
på mina kinder
gör fri
barken
känner du den?
levande förtäljer sitt varande
och leker
vi
hm
det där
med heliga kyssar
skall man vara varsam om
ge dem i
glädjerus
leken ger glädjerus
skänker dem till
dig
för du gav mig
vår lek
våra fingrar
vemodigt vackra
smeker bort
föråldrade tvehågsamheter och torkade sorgetårar
från kinderna
dina mina mina dina dina mina
gömmer mig kanske bakom ett träd
men du är redan här
förunderligt vacker
jag skådar ditt anlete
du tycks mig skönare
var gång jag glimtar
dig
du gömmer mig
i dina armar
du gömmer mig
älven vet
porlar fram silverklingande skratt
delar vår lek
den silverskimmrande dimman
omhöljer oss
och vi dansar
jag trygg dansar
i dina armar
dansar jag med dig
det är vår lek
och jag
skälver
av välbehag