i förkylningens obehagliga tider

    vad må jag nu förtälja Eder?
    litet grand om dagens bestyr må tänka?

    jag skulle egentligen åkt iväg på en färd till familjen min
    och firat min systers födelsedag, i eferskott.
    det var syftet med denna dag.
    men förkylningen så eländig i min kropp.
    så det blev inte som jag planerat.
    jag prövade givetvis på att gå upp litet grand, helt i tid.
    litet grand.
    men det tycktes mig alltför omöjligt förstår du.
    att resa sig någonstans.

    så istället bestämde jag mig för att vila ut.
    ja, verkligen vila ut.
    slumra en stund.
    eller två.
    eller tre.
    för det var i varje fall klockan nästa gång jag vaknade.
    då gorde jag mig en rejäl portion blåbärsgröt.
    fibrer måsta välan magen ha!

    sedan har jag sjungit en bit.
    eller två.
    eller tre.
    eller ännu mer.
    fastän det inte låter sådär förfärligt tjusigt.
    som jag skulle önska.
    så lät det välan.
    tjusigt, ja riktigt tjusigt för att komma ur.
    en förkyld tösabit som jag.
    så var det.

    sjungandes.
    men inte dansandes.
    har jag ej ännu kommit till stånd med.
    att boka en tvätt-tid.
    till imorgon.
    söndagar är sannerligen bra tvättdagar!
    men kan jag förmoda att det inte blir.
    på så vis.
    jag hade önskat.
    i detta ärende.

    sjungandes.
    intet på något vis.
    dansandes.
    har jag gort:
    flera hallonmaränger (dessvärre hade jag i för litet
    hallonvinäger -du kan tänka)
    kanelparfait

    sjungandes.
    skall jag ävenså.
    göra mig litet.
    sjömansbiff.
    fast vegetarisk.
    hur detta nu må gå.
    och chokladpudding till dagens dessert.
    och chokldsås.
    bara för att det är gott.
    och jag är sjuk.
    då får man välan göra sådant?
    hm.
    det här med sjömansbiffen skall sannerligen
    bli ett spännande experiment!

    det brinner ett ljus i köket.
    som sprider sin väldoft.
    nu måste jag gå.

    au revoir mes cheriés!

    /tindra snorig tösaflicka
    (tant plommonpaj)