vardagsklokhet eller ett försök till kloka ord

    det må jag då säga?
    idag talade kroppen min.
    min vänstra lilltå.
    ropade.
    kras ropade den.
    jag frågade lite försiktigt om dess känslor.
    kras ropade den.
    och började svälla.

    som man lägger bönor.
    att svälla över natten.
    det må jag då sannerligen säga.
    att det var lite olämpligt.
    att min lilla rara tå.
    blev talför.
    just nu.
    åter igen.
    när jag befann mig.
    destination.
    ändhållplats.
    picknick.

    i väntan på aftonskymningen, min vän.
    och stjärntindra, min förtrogna.
    just då.
    var det litet besvärligt.
    och jag lämnade.
    destinationen.
    bakom mig.
    för att återkomma.
    ännu en annan dag.
    när jag och min tå.
    slutit fred.
    lärt oss tala samma språk.
    mitt första ord: aj
    sedan.
    återstår endast resten.

    och jag betraktar min spegelbild.
    någon stund.
    vem är jag nu?
    så frågar jag mig.
    när jag nästan kan konversera.
    med min tå?
    är jag en annan.
    som en vuxen.
    eller bara en mycket förståndig flicka.
    det kan jag fråga mig.
    en stund till.
    tills svaren kommer.

    kanskekanske.
    om jag kisar.
    litet grand.
    att jag ser.
    hemligheten.
    eller kanskekanske.
    skall jag bara finna.
    att allt lämnas.
    med en oskärpa.
    kanskekanske.
    trots allt.
    vissa ting & saker.
    inte tål.
    att tänkas på.
    alltför.
    länge.

    teatime.
    /rebekk